Oddstävlingen (del 3)
skapat av Mr Mike (85.226.112.143) 2007-05-08 21:25:36 (Läst 2000 gånger)

Det var snart dags för den 4:e avdelningen och jag var tvungen att ta mig en bärs för att lugna nerverna lite. Pelle hakade på och vi skålade för att vi båda hade chans att förverkliga det tävlingen gick ut på, en kulturresa till Storbritannien eller snarare en ölkultur resa.
Jag började undra var Anders höll hus men han hade många spelpolare på Solvalla så han hade förmodligen hittat någon att diskutera vinnare med.
Nu var det bara 5 minuter kvar till start och jag var tvungen att bestämma mig för vilken häst jag skulle satsa på.
Jag kom att tänka på att ingen favorit hade vunnit än och det är ganska ovanligt just på Solvallas V64 omgångar att inte en favorit vinner någon avdelning, så chansen var ganska stor att en favoritspelad häst snart skulle vinna.
Jag svepte ölen och begav mig mot spelluckan.

Tjejen i luckan började få upp lite förhoppningar.
- Aha då är vi halvvägs till England nu då grabben?
- Grabben?
- Ja vad heter du då?
- Kenneth, men brukar kallas för Kenta.
- Ok Kenta, jag heter Lovisa. Jag ska dra en liten vits för dig så att din nervositet ska släppa, jag ser att du är lite spänd.
Jag tittade mig bakom ryggen men det fanns ingen i kö så jag antar att hon hade tid att dra en liten vits.
- Vad skulle hända om Glenn Close och Glenn Hysén skulle träffa varandra och ingå äktenskap?
- Inte vet jag, båda kanske skulle vara bra på att filma på fotbollsplanen försökte jag med.
- Nej nej, båda två skulle heta Glenn Hysén.

Det tog en mikrosekund innan jag fattade.

- Haha den var ju riktigt bra Lovisa, men nu vill jag att du sätter 1733kr V/P på nr 6 åt mig.
- Erik Adielsson från springspår ja det verkar ju vara säkra pengar det, sa hon och gav mig kvittot.
- Vi ses nog snart igen då, sa jag och gjorde helt om.

Jag mötte upp Pelle på det vanliga stället framför staketet snett framför målinjen.
Han hade lirat sin 1445kr på nr 7 Hankypanky Prince som var ett stallskrik som ”professor Bengt Erik Larsson” hade hittat och varnat för.
- Hörru Pelle det där var väl inget passande namn på hästen du lirat på HankyPANKy.
- Käften, jag är inte skrockfull den här sitter, sa Pelle lite aggressivt tillbaka men fortfarande med glimten i ögat.

Speakern började ljuda som på vanligt manér, ”och det är cirka hundra meter kvar till start, ”och dem är iväg!”

Rocky Ribb var blixtrande från springspår och tog ledningen hur enkelt som helst,
Hankypanky Prince däremot blev hängande i 3:e tagg hela första kurvan.
Man kunde se på Pelle att han var märkbart störd över inledningen.
- Kom igen nu Sören hitta position, skrek han!
Den enda positionen som fanns kvar var dödspositionen för alla som var på Solvalla denna kväll visste att Erik inte skulle släppa någon ledning med storfavoriten.

Erik med Rocky Ribb fick bestämma första varvet till 17,1 och jag ångrade i detta skede att jag inte enbart lirade vinnare på honom.
500 kv. dalade Hankypanky Prince genom fältet och Pelle sulade iväg sitt spelkvitto ut över staketet dock innan hästarna hade nått upploppet, hade någon vakt sett detta hade han åkt ut med fötterna före.

300 kvar blev jag riktigt nervös för Firewall S.C. hade kommit upp på utsidan och nästan fått grepp på Rocky Ribb ifrån den vinkeln jag såg det. Men så började Erik köra intensivt på honom och han höll sitt huvud först hela upploppet ned.
Min näve knöts hårt men jag förstod nu att jag hade ett extra stort ansvar eftersom det bara var jag kvar i tävlingen. Förmodligen hade jag inte vunnit så mycket på detta V/P-lir då oddset bara var 1,73 på vinst och 1,42 på platsen.

Jag gick fram till Pelle och slog honom lite lätt i ryggen som en peppning, han var märkbart nere men Pelle är en person som brukar resa sig hyfsat snabbt när han ”gått på en mina”.
Jag sa åt honom att leta reda på Anders för jag behövde tid att koncentrera mig och läsa på lite extra inför de två avslutande loppen, Pelle lämnade målområdet med tunga steg.

När jag kom fram till luckan på nytt så höjde Lovisa upp ett papper där det stod ”grattis Kenta!” på. Hon riskerar verkligen sitt jobb för min skull, tänkte jag.

- Vajert Kenta, den där satt ju som en smäck.
- Tusen tack Lovisa, jag behöver verkligen din support just nu, mina polare har försvunnit från mig.
Den här gången beslöt jag mig för att ta ut pengarna i handen och inte vända hela summan direkt.
Otroligt vilken känsla att ha 5459kr i handen. Jag sa till Lovisa att jag skulle komma tillbaks igen för det fanns tid kvar, närmare bestämt 8 min kvar till nästa lopp.

Egentligen var det kanske dumt att ändra på ett vinnande koncept, nu fick jag bara mer beslutsångest när jag satt på min stol och läste i travfakta.
I mitt travfakta hade Ohio Launcher gjort en svettig prestation från dödens i sin senaste start och hade nu även värmt lysande enligt Anders Ekberg.

Nu var det bara 3 minuter kvar till start så det fick bli spel på favoriten, frågan var bara om jag skulle spela allt på vinnare.
Jag valde att splitta upp beloppet denna gång, det blev 3000kr på plats och 2459kr vinnare.
Helvete, det var tre personer före i kön till Lovisas kassa.
Nu var det bara två minuter kvar och jag började tappa sedlar på golvet p.g.a. att mina händer började darra mer än normalt.
Plötsligt var det bara 1 minut kvar och det var fortfarande en person före i kassan.
Jag står tätt i rygg på mannen framför mig för att försöka stressa honom lite och hör att han satsar 1000 kr V/P på nr 6.
När han vänder sig om ser jag att ansiktet ser väldigt välbekant ut.
Det var Anders.
- Anders flytta på dig jag måste spela.
- Jajaja ta det lugnt Kenta.

Jag hivar fram alla stålar till Lovisa och pratar dubbelt så fort som normalt.
- 3000 plats och 2459kr vinnare på nr 4.
- Tyvärr Kenta, maskinen säger att jag inte kan ta emot några spel nu.
Känslan jag fick var densamma som när mitt favoritlag fick stryk i en derbymatch med matchens sista spark. Tomhet, min blick och mitt medvetande bara svävade bort som i en dröm.
Sedan hör jag långt borta speakerrösten ljuda ngt om korrigering av någon hästs utrustning .
- Prova igen Lovisa, snälla du.
- Wow, det verkar fungera nu, sa Lovisa och sken upp som en sol.

Nu var jag med i matchen igen, men snart skulle jag komma att göra den hittills största tabben i mitt liv.