2009-08-04 23:29:07
Viva Ludde, Olé, Olé, Olé.....!
Fortsättning på förra blogginlägget.....
När jag satt där i godan ro och såg ut över en blåsig men solig skaraslätt så trodde jag nog inte att förtältet skulle komma upp på torsdagskvällen. Först kom herrn på cykel som hjälpte mig få upp det på samma plats för två år sedan. Jag bjöd honom och hans sällskap på varsitt glas vin medan vi satt och småpratade lite. De var lite fundersamma över mitt sätt att placera vagnen, men höll med om att jag inte hade så mycket val när mitt nummer var kidnappat. Hur löser du det när de framför kommer då, frågade de. Inga problem, sa jag, de kommer säkert inte förrän imorgon och när det blir mörkt smyger jag ut och flyttar bort dem ett tiotal meter så jag får fri sikt framför mitt förtält. Nämen så kan du väl inte göra, sa de då. Kan inte jag, titta får ni se, sa jag och hämtade hammaren, drog upp de två stolparna framför och bankade ner dem en bit bort. Sådär, nu hade jag plats för både förtält och en liten grönyta framför. Kanon! När de gått så plockade jag fram pinnarna till förtältet. Måste ju göra nån nytta också...emellanåt.
I år har jag tränat två gånger (varit iväg ett par svängar med vagnen) på att sätta upp förtältet innan den här helgen och jag kände mig riktigt säker på var alla pinnar skulle vara. Det tog några minuter så var alla uppsorterade och utplacerade. Mycket nöjd med detta så satte jag mig igen och kikade lite på vad grannarna sysslade med.
Två killar stod en bit bort vid den gamla vattenpumpen och såg lika förvirrade ut som jag gjorde när jag skulle parkera husvagnen. Efter en stund skakade de på huvudena och kom åt mitt håll till. Jag sa till dem att det var länge sen det fanns något vatten i den brunnen. Jaså, svarade de, så du har varit här förr? Jajamän, sa jag, några år. Ni då?
Det visade sig att det var två av de fyra killar som jag roade medan jag körde voltstart med bil och husvagn innan jag kom på plats. En av dessa hade varit på Stochampionatet tidigare och bott på campingen, de andra var ”förstagångare”. De två jag pratade med hade fått i uppdrag att fixa vatten till potatisen. Det var grillning på gång. Vi presenterade oss och de fyra grannarna kom från Löddeköpinge. När jag presenterade mig som ”cissan” så skrattade de och frågade om det var prinsessan som var på plats. De inspekterade min boning och kollade in mitt projekt och undrade om sessan spelade plocke pinn. Närå, alla pinnar ligger som de ska nu, svarade jag. Ska du inte sätta upp förtältet då, sa de. Nja, jag har ingen brådska, jag väntar på att vinden ska avta så blir det lättare.
När vi stått och pratat en stund så kom ytterligare en kille och undrade var vattnet tog vägen, grillen var tänd och potatisen måste kokas. Vi fastnade hos prinsessan, sa de två jag pratat med. Ja, er två kan man ju inte lita på, svarade kompisen, alltid hittar ni på nåt! Innan de lullade iväg för att hämta vattnet så bjöd de in mig på lite mat, men jag tackade nej då en av mina inneboende snart skulle dyka upp. Hon måste ju också få något att äta. Ähh...svarade de, det dröjer säkert länge!
Efter en stund dök de upp igen, nu med mitt förtält i sikte. Nu måste vi få upp förtältet så du kan komma bort till oss en sväng. Njää...sa jag, det hinns inte, det tar en stund. Men ni kanske är en riktiga baddare på att sätta upp såna här? Ni har ju förtält? Hmm..njäää...vi har liksom hyrt allt färdigt och klart. Allt stod på plats när vi kom, men om du bara säger vad vi ska göra så fixar vi det nu! Och efter två sekunders betänketid så satte jag dem i arbete. Förtältet fästes i vagnen på ett kick....sen blev det rena cirkusen. Ta den där, sätt ihop med den, håll emot där, lyft upp dit...osv. Jag kunde ju inte vara så dum att jag tackade nej till hjälp när de propsade på det? Dessutom var en av dem så lång att han kunde vara mittpinne själv...en annan får ju studsa runt på pallen för att överhuvudtaget få ihop ramen till förtältet.
Det tog en liten stund för det blåste en del fortfarande, men till slut såg det riktigt bra ut. Bara att banka ner ett gäng pinnar runt om så skulle det nog bli bra. Grabbarna belv hämtade eftersom maten var klar, men jag kröp omkring på alal fyra och bankade i tältpinnar....medan det med jämna mellanrum hördes ”Sessan, är du inte klar snart? Sessan, kom hit nu då!” Ja, ja, ja....snart hojtade jag. Stormlinor också! Så kom det sig då att allt var klart, dessutom i god tid och med gott resultat!
Så jag besökte grabbarna en stund och de hade även en speciell hejarramsa de drog...och jag tänkte många gånger under helgen om det var bra eller dåligt att Ferzen inte var med i år? Det lät nämligen både nu och då ganska högljutt från deras håll: ”Heja Ludde, Olé Olé, Viva Ludde....osv...” Det är just detta som är speciellt med Stochampionatshelgen och campingen. Det spelar ingen roll vem man är, varifrån man kommer, hur gammal eller ung man är...alla har samma intresse och det finns alltid något att surra om! Och då menar jag inte just Ludde, utan trav, trav och trav..i alla former.
Väninnan kom så småningom och vi åt lite grann. Killarna var över och presenterade sig och fick faktiskt se att jag verkligen hade en väninna som ville bo ihop med mig på en travbana. Ännu senare på kvällen blev vi båda bjudna på grillad korv av samma gäng, sen blev vi kvar där halva natten och när det de kallade ”bakmaskinen” stängdes av så var det sång som gällde. En av killarna var riktigt duktig på gamla dängor, så nog var det underhållning på hög nivå! Kommer inte ihåg vad klockan var när vi drog oss tillbaka, men det var nog säkert framåt två eller tre. Fredagen utlovades det ju kanonväder och strålande solsken, så då tänkte vi passa på att njuta...för rapporterna om lördag och söndag var inte lika positiva. 70 mm regn på lördagen och 40 på söndagen sas det....rena skyfallen alltså! Men först skulle vi alltså sova några timmar innan vi skulle läsa startlistor i solen hela fredagen....men mer om dett nästa gång andan faller på och jag orkar fortsätta historien!
/cissan
Tillbaka
Kommentarer
Klicka på rubrikerna nedan för att se en enskild kommentar tillsammans med originalinlägget,
eller se alla kommentarer i sin helhet
Spänningen stiger
kommentar av Mikael Öberg (213.112.178.154), 2009-08-05klockan 20:28:46.
Tillbaka
Kommentera?
Den här funktionen är främst till för att någorlunda kortfattat kommentera inlägget ovan.
Vill Du ha svar och/eller diskussion så får Du troligen bättre gensvar på e-Travets forum.
Du godkänner i och med att du skickar kommentaren att Din dators IP-adress, datum och tidpunkt loggas och visas tillsammans med Din kommentar. Är Du inloggad på e-Travet visas inte Din IP-adress!
Kommentarer som strider mot lagen kommer ovillkorligen att raderas samt i grova fall även polisanmälas.
|
