Fast Coktail

Så blev man då med häst...
Jag vet inte om jag riktigt förstått hela innebörden av att bli med häst. Men känslan att skrida genom Menhammars stora stallar, historiens vingslag och njuta av legendarer som Zoot Suit, Viking Kronos och sedan min alldeles egen favorit, Fast Coktail, den var alltigenom angenäm.

Menhammar hade iklätt sig den allra vackraste av höstskrudar och Coktails flock stod längst bort i en hage kantad av gulnande löv. För mig som trampat asfalt de senaste åren var det en annorlunda upplevelse bara att fastna med skorna när jag gick ;-)

Nervositet har jag vant mig vid de senaste veckorna då jag veckan innan hästtävlingen med hjärtat i halsgropen fixade mitt körkort, så nu var det mest spänd förväntan inför vårt stundade första möte.

Jag önskar jag kunde sagt att det var kärlek vid första ögonkastet, men jag är rädd för att mitt annars så tränade hästöga var grumlat av partiska förhoppningar, för jag hann åtminstone peka ut två hästar och fota en innan jag slutligen kunde fokusera på min ögonsten.

Men Gosse, att få stiga in i hagen till din alldeles egen häst är en känsla jag unnar alla travintresserade. En och annan häst har jag ju sett i mitt tidigare liv, till och med kört en travare. Men till så många på en gång har jag alltid sett till att haft stängsel och en banbredd emellan.

Fölen var precis lika nyfikna som hundar och keliga som ankor. De skockades runt mig och och när jag fattade tag i Coktails grimma så bet han och hans retsamma kompisar mig upprepade gånger i armarna och jag prisade min skinnjacka. Annika försäkrade mig om att det inte var någon fara, men på min fråga om dom inte kunde bitas ordentligt så fick jag ett inte alls betryggande svar och reda på att dom minsann även kunde sparka.

Om nu någon hade trott att Fast Coktail var något annat än en otroligt fin häst så kan jag intyga att så var fallet. Och inte bara det, läckert skiftande i färgen och precis som sin far så verkar det kunna bli en riktigt reslig herre av honom vad det lider.

Lite längre bort i hagen stod så hans beskedliga mor och betade, lika ointresserad av kamerorna som Coktail var intresserad av Annikas hund. Så medan jag gick bort för att ta några bilder på Coktail Iron så smög fölen nyfiket efter oss medan de glupskt tittade efter den lilla dvärgcollien som sprang ut och in mellan staketen.

Av: Erik Ersson


Forts följer... alldeles säkert på nricos egen hemsida Vinnarcirkeln.com